Ekologi för skogsmård


Skogsmården kan vara aktiv vid vilken tid på dagen som helst och det är inte ovanligt att träffa på den under dagen, när den jagar något djur i trädkronorna. Viloperioderna tillbringar den i skyddande håligheter, t.ex. i ihåliga träd, ekorrbon eller fågelbon, bland trädrötter eller i klippskrevor. Den kan också sträcka ut sig på stora grenar för att värma sig i solen.

Liksom alla mårddjur och solitära djur i allmänhet har skogsmården ett högst begränsat antal läten. Den använder emellertid ofta doftsignaler, både exkrementer och urin och sekret från analgenitalkörtlarna och hudkörtlarna. Dessa dofter används inte enbart för att markera revir och favoritstigar utan spelar också en stor roll i kommunikationen mellan artfränderna. Analkörtlarna är inte så välutvecklade som hos övriga mårddjur, och den illaluktande vätskan utsöndras endast i extrema fall av smärta eller rädsla. När den ställs inför en eventuell angripare, intar den ändå en försvarsställning och vänder bakdelen mot angriparen, kröker ryggen, sänker huvudet, tittar bakåt och sträcker bakbenen.

Hannen är mer revirhävdande än honan. Han patrullerar, försvarar och besöker periodvis ett ganska stort område, som kan uppgå till åtskilliga kvadratkilometer. Honans revir är mindre. Det kan därför finnas flera honrevir inom en hannes. Att hannens revir är större beror på att han vill innefatta så många honor som möjligt i sitt område för att maximera sin egen avkomma.

På marken rör sig skogsmården oftast hoppande, så att baktassarnas spår täcker framtassarnas. När den flyr eller rör sig snabbt kommer bak tassarnas spår framför framtassarnas. Eftersom fotsulorna har riklig behåring kan man knappast urskilja klorna och trampdynorna i spår på marken.


Skriv en kommentar

Marddjur.se - För dig som vill lära dig mer om mårddjur